Lonnea

För ca tre veckor sedan skickade jag min hemtenta till skolan men glömde att skriva vilken lärare den skulle till. Därför gick jag till receptionen och berättade om min hemtenta. Damen i receptionen sa att jag skulle skriva ner vilken lärare det var och hur hemtentan såg ut.
Jag skrev lärarens namn och att det var i ett brunt kuvär (exakt så stavade jag det) och gav lappen till damen i receptionen. Då säger hon kuver stavas med e istället för ä och t på slutet, men de kanske du vet. Där stod jag med tårarna på väg ner för kinderna, och försökte hålla de inne. Vad är de hon säger? tänkte jag. Där sjönk mitt självförtroende ner till botten på grund av att hon måste visa sig bättre än alla andra. Mitt svar blev då, vem ska jag prata med om jag har dyslexi? är det därför du inte kan stava, svarade hon. Mitt svar blev då jaa. Hon fixade numret och försökte be om ursäkt men jag hörde inte någon ursäkt. Jag sa tack för hjälpen och sprang in på toaletten, stannade där ungefär tio minuter innan jag var tvungen att gå till lektionen.

Säger man så till en vilt främmande människa?

Damen i receptionen var inte längre damen utan en dum & fisförnäm kärring. Nästa gång jag ska parat med henne ska jag skriva en lapp och sätta i pannan.

Jag har gått med i handikapps förreningen som man måste om man har dylexi. Har aldrig varit handikappad och anser inte att jag är det nu heller.

GoOd KiSs